Hand. 
Nej, du får inte röra. Egentligen. Du är för oerfaren. 

Pekfingret som stryker längs halsen, ned över axeln och handen som sen lirkar av mitt bh-band. Spännet i ryggen, det är så pinsamt att det tar tid. Du behöver nog båda händerna. 

Och så ska du lägga dig över mig, men tror att jag kommer dö av din kroppsvikt (vilket jag inte kommer göra eftersom du och jag typ väger lika mycket), vilket resulterar i en onaturlig ställning som du snart kommer få kramp i benen av. 

Du verkar dock mer intresserad av att få av mig mina trosor än att smeka mina bröst. Det är en besvikelse, jag blir generad och irriterad. Du sliter ch drar i spetskreationen som ska passa en mänsklig vagina men som ändå visar könshåret för att tygbiten är anpassad för brasiliansk vaxning. Du vill verkligen få av mig trosorna. Hur månger ska jag behöva tala om att man måste bejaka kvinnligheten, föra den mjukt, vara underbar, försiktig och varsam? Ha tålamod.  

Så du spottar på dina fingrar och tvingar dem in i mig. Varför säger jag inget? Är det skönt? Nej jag känner ingenting alls. Fy helvete vad mycket spott det kommer gå åt om vi ska genomföra det här sexet penetrerande sedan. Om inte du gör något åt saken det vill säga. Tror du verkligen att jag blir kåt & våt av att du spottar på dina fingrar och liksom trycker med fingrarna som om du skulle rensa ett rör eller något? Uuuh, du gör mig äcklad.

Det finns få ämnen som är så omdiskuterade, omtalade och mångtydliga (fast ändå väldigt konkreta) som de som handlar om sex. Sexualitet är något berör de allra flesta människor, det är något som säljer extremt bra i oavsett vilken bransch, det är något som är väldigt känsloladdat. Men framförallt så är sexualiteten något som är dynamiskt i förhållande till den sociala miljö som vi verkar i. Det är i dynamiskheten som attityderna och åsikterna till och kring sexualitet, ständigt är föränderligt och påverkbart. Sexualitet är idag någonting som ständigt exponeras, det har gått från att vara intimt och ytterst privat till att vara en hel industri och något som alla talar om. 

Det pratas i strida strömmar om unga människors kontakt med sexualiteten, och att den ständiga exponeringen av sex i media och samhället kan komma att påverka de unga individerna negativt i synen på sin egen sexualitet. Den unga sexualiteten är sårbar och lätt påverkbar, därför ser man yttre faktorer som pornografisk industri och en alltmer sexidealiserad kropp- och hälsobransch som ett hot. Det är framförallt viktigt att tala om vilka normer dessa faktorer föder, på vilket sätt de speglar samhället idag och på vilket sätt det påverkar normsättarna – människorna.

Men är det verkligen så att sexualiteten har blivit förtryckt av de yttre faktorer som kom att påverka idealen kring den negativt? Handlar det inte om makt och en okontrollerbar okunskap om den sexuella njutningens kraft? Det är helt klart fastslaget att vi idag talar mer om sex än vad vi gjorde för ungefär 60 år sedan då sexualundervisning blev obligatoriskt infört i svenska skolor. Foucault ger oss möjligheten att kritiskt granska attityderna kring sexualiteten utifrån det tal som idag förs kring just det ämnet. Foucault ifrågasätter varför vi hela tiden ser sexualiteten som förtryckt och varför vi på så vis ser det som vår uppgift att befria den. Om vi hela tiden talar om sexualiteten som förtryckt/värdeladdad/förstörd osv, vilken effekt får det på vår syn på sexualiteten?

Unga män är en grupp som paradoxalt nog både är bortglömd och uppmärksammad i talet om sexualitet. Bortglömd i det syfte att de forum som finns för att diskutera sexualitet, eller över huvud taget informera om sexualitet, främst är riktade till kvinnor. Uppmärksammade i form av att den manliga sexualiteten ofta står i centrum i pornografi, i media, i sexualundervisning. Den manliga sexualiteten (framför allt ung) visar också enligt mätningar i dagsläget på att vara mer homogen än den kvinnliga sexualiteten, som visar på större spridning med bisexualitet, homosexualitet och heterosexualitet. Därför kan det vara viktigt att granska vilka attityder som samhället via social konstruktion och socialisering skapar kring sexualitet, främst då hos unga män som tenderar att vara en, ja, just det, - förtryckt grupp. 

Författare: Sara Gommel, 2012-05-17

Glad tjej säger godmorgon och önskar en trevlig kristi flygare :)

fuck you jag är snyggare än dig

För att det känns obeskrivligt tungt, vidrigt och fruktansvärt. Jag orkar inte andas. Det är ångest i min mage, det är ångest överallt. Idag är det inte bara han & jag, idag handlar det inte ens om jag och han.

Nu har jag tappat taget och jag kan inte ens gråta. Apati. Jag vill inte ens tänka på hur det känns för dig.

I systers gamla ridbyxor (jag hatar ridsport) och en noppig gammal grå hoodie ska jag nu åta mig bakningskonsten här på lördagsförmiddagen. Det är 17 dagar kvar tills vi ger oss av mot Berlin jag och Grudd (= avundransvärd längtan bor i min mage). Eftersom jag känner mig lite nostalgisk så bjuder jag på dessa bilder

Som när jag var 15 och klädde mig "killigt", hade jättemycket muskler, glasögon och hockeyfrilla. Och alla som tittade snett och inte fattade varför "hon ska se ut så" och varför jag ville vara någon annan "än henne själv". Min favorittröja var en svart t-shirt med ett döskalletryck på, köpt på H&M:s killavdelning. Till detta bar jag militärbyxor som farsan hade tagit hem från jobbet, och ett par Vans (plagiat) som var bruna med rosa döskallar på. Inget smink, extremt mycket eksem på händerna och södertvättat hår. 

Det är annorlunda nu tack och lov. Fast nu har inget smink blivit extremmycket smink, eksemen på händerna har blivit magkatarr och migrän och den könsneutrala klädseln har blivit tighta tröjor och push-up bh:ar.

Usch. Jävla identitetskris.

ligg
du är ingenting annat
än
någon annans
undermedvetna störning

kärlek
din banala tro

ligger inte vi samma ligg
jag och du?

- evol verr

Hennes kläder luktar samma sköljmedel som din mamma häller i tvätten. Hennes halsgrop luktar vanilj, klassiskt och varmt. Dina händer passar så bra vid hennes midja, hon flyttar sig närmre. Under den tunna tröjan av bomullstrikå gömmer sig mjuk hy, som för tillfället har gåshud. Hon gömmer brösten i en sidentunn spetskreation. Det vet du, för du har känt. 
Hur ska du säga det? Hur ska du få det at låta som om frågan inte är planerad, snuskig och okänslig? 
Hon kanske inte bryr sig längre. Hon kavar på sig en jacka i syntetmaterial, drar igen dragkedjan över barmen och suckar. I en bilrutas spegelblanka yta checkar hon att sminket fortfarande är oförstört, du står bakom. Väntar. Blundar. Hon är på väg. Nu är det läge att säga något, nu är det läge att andas in vaniljdoft, nytvättatdoft och doften av hårspray i ett hårsvall. Det är nu du ska ta tag i henne runt midjan, viska i hennes öra det där du vill ha sagt. 
Det finns ingen perfektion, och inget är på riktigt vackert utan en uns av korrigering. Du vill ta av henne syntet, du vill ta av henne bomullstrikå men du vill behålla övertäckningskräm, mascara, ögonskuggor och kajal. Du vill lägga henne ned på asfalten, lägga dig över och sticka ned tungan i hennes hals.

Jag sover på nålar på yttersta kanten i min minimala säng. Jag andas konstigt, drömmer mardrömmar, kastar pil i min kuvös. Lyssnar på Isis&Bast. Förnedrar mig själv & sånt annat onödigt. Fan va det är jobbigt att sluta tänka

Jag har alltid sett dig som mitt sanna ideal. Du är okorrigerad, osminkad, obantad, dig själv och självständig. Även om du inte tror det så är det dig som jag vill vara som, egentligen, fast jag just nu kanske är motsatsen. Du har alltid stått där. Förlåt liknelsen, men du har alltid stått där lika självklart som betongkomplexen gjort i den delen av stan dit vi flyttade. Du har alltid stått där och ställd upp för mig och andra, lika lojalt som serbiska maffian skulle gjort för en broder i strid. 

Du har gett mig förmågan att vara flexibel, att se saker med fantasi, entusiasm och engagemang. Du har gett mig så mycket av ditt liv som jag kan känna att jag inte har gjort mig förtjänt av alla gånger. Du har lärt mig att man inte ska lite på någon annan än sig själv. Du har lärt mig vikten av att vara självständig.

Jag beundrar dig för att du med all din vackra och okomplicerade stolthet har dragit det här jävla lasset såhär långt. Nu är det din tur, nu ska du ta din tid. Nu ska du vandra iväg själv. Du är ovan och rädd, men det behöver du inte vara. Jag ska med glädje dra det förbannade lasset du dragit ett tag. Och vi ska göra oss av med det som gör ont, som är onödigt och som tar energi. Du är värd varenda jävla sekund av det underbara som du har kvar. 

Tack för att du orkat.

Blunda.

När man inte längre pallar trycket och vill vara hemma och leka att man är en schlagerartist. När man bara vill duscha, äta gröna oliver, raka benen, smörja in sig med godluktande krämer, lyssna på hjärtskärande musik, måla naglarna, noppa ögonbrynen, fixa håret, sminka sig länge, sätta på sig lösögonfransar, prova kläder och ta egopics framför kameran. Bara ta en paus från allt som heter magkatarr, allt som heter stress, allt som heter huvudvärk, allt som heter snor, allt som heter disk, allt som heter smutsigt golv, allt som heter DÖTRIST. 

Kan man blunda och låtsas att man är någon annan stans? Nej. Kan man blunda och låstas att man har en hemlig älskare när man onanerar? Nej. Kan man blunda och låtsas att man slår huvudet i väggen? Nej, man får helt enkelt göra verklighet av det. 

Godnatt /Sara

Jag är väl sådär obotligt arg som man bara kan bli om man håller en känsla (en arg) inom sig för länge. Som man bara kan bli när man hoppas, hoppas, hoppas att personen som man riktar sin irritation och glädje till och lägger ned kraft och energi på för att den ska se att; här är jag SE MIG. Och så möts man av den där liksom frånvarande svaret av att "vaddå, räcker det inte om jag är här? räcker det inte att jag är här?". 

Jag är arg på dig för att du aldrig hör av dig. Jag är arg på dig för att du är nonchalant och för att du inte har något liv. Jag är arg på mig själv för att jag fortsätter att bry mig om dig. Du suger och jag är trött på dig. Ge dig av från mitt huvud. 

Sjukvårdsupplysningen på nätet är livsfarligt för då självdiagnostiserar man bara. Punkt.

Status: oidentifierbar tröttpsykos orsakad av lindrig tristess och brutal hosta